ellsise'

när jag lyssnar på denna fina låt så tänker jag alltid på satsumas..
att tiden går så fort, jag vill bara spola tillbaka och hoppa över den scenen som hände, men jag måste, måste, måste lära mig.. men just tanken att jag aldrig, aldrig ser honom eller har honom nära mig får mig att grina.. men jag vet hur mkt jag än grinar så händer det inget för det, och inte mår satsumas bättre för det. och inte jag för det heller. men jag är så otroligt krossad utan honom, är inte mig själv längre.. ibland när jag tänker på honom ex. som i enskede så blir jag blyg :$ vet inte varför.. men det är bara för att jag tänker på honom.. men jag ska bestämma mig! jag måste leva för honom.. jag älskar dig satumas!
Rip min bästavän satsumas..

1991-2008: jag tänker på dig jämt! & våra fina minnen tillsammans.
























må änglarna vaka över dig bästavän!

nu är jag äntligen hemma!
japp, har vart i skolan & stallet, skolan var så klart tråkigaste! men stallet var kul i dag, jag red zoe tror jag att hon heter.. men i alla fall, just nu sitter jag och pratar med becca, hon har en tuch! som hon ska geee miig! men i alla fall, har typ inget att skriva om '-' typ, kanske vi ska göra hiss och diss? eller tips, eller så kan jag visa alla skutan hästarna? eller enskede hästarna? vad ni vill som jag ska bättra mig på! men då måste ni visa vad ni vill! så jag bloggar inte fö en ni har sagt det ni vill.. om ni inte vill att jag ska blogga så visst! orkar inte blogga åt ingen..
ha det bra så länge, kommer tillbaka om ni visar att ni vill ha mig (a)



dagar för dagar går, och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen..

jag vet knappast vart jag ska börja, men jag vet jag ska sluta..
Jag började känna dig för 3 år sen.. du var den arga typen och ingen red dig, alla sa att du var farlig och allt.. men det var bara jag som gav dig en chans. jag red dig då & då men jag kännde att jag var för dålig för dig, men jag gillade dig för mycket för att sluta rida dig, du slängde av mig gång för gång! men jag gav aldrig upp! jag kommer i håg våran första tävling, det var i hoppning och det gick jätte bra! bara du och jag var inne på volten och du var som en helt annan person, och det var då jag fattade, att du var en helt annan person om du inte var med alla andra hästar, så jag började rida friridnigar men det gick inte så jätte lyckat kan man säga, hon bara sprang i väg och allt.. men såklart så var jag nervös att rida dig också! och jag fattade, hur mer nervös jag är destu mer nervös blir du, så jag bara fortsatte, jag frired dig minst 10 gånger innan jag gav upp ett tag. men jag började att sakna dig dag för dag, även om jag hade bestämt mig för att jag gillade silja eller vem det nu var, jag saknade dig mer en någon annan.. mitt liv var piss när jag var liten men du fick mig alltid på bra humör när jag var med dig. jag minns att jag var rädd för dig i splitan. så jag bad alltid mamma att hon skulle hjälpa mig, jag tror att hon älskade att skrämma barn. men med mamma var hon hur snäll som helst. mamma sa alltid att man skulle lita på henne. men jag vågade aldrig så jag ställde ut dig på stall gången jämt! och bad allitd mamma att spänna sadelgjorden. jag klarade ingenting själv med dig utan att jag var rädd. jag var bara rädd för dig men endå älskade jag dig.

men en dag slog det mig, jag skulle inte vara rädd.. jag älskade henne för mycket för att vara rädd för henne och inte våga gå in till henne själv. så jag sa till mamma att jag ville åka till polly. men hon sa att vi skulle åka dit på måndag för jag red då. så jag var hemma varenda kväll och satt och försökte rita av dig, jag hade bara en ända bild på dig och den var från skutans hemsida som mamma hade visat, varenda dag gick jag till skolan och ritade polly. alla andra barnen tyckte jag var tråkig för jag ritade samma häst hela tiden. men jag tänkte alltid att dom inte vet vad äkta kärlek är, så jag struntade i dom.. sen på måndagen så fick jag komma till dig, och jag bara gick in i din spilta och försökte vara som mamma, hon försökte att skrämma mig men jag bara röt till. då började hon skärpa sig, och det var den dagen som jag fattade att hon var världens snällaste ponny, man behövde bara lita på henne! veckor gick och jag lärde känna henne mer och mer, och det känndes som om hon litade på mig.

och nu, jag litar på henne upp till 100% och hon litar på mig upp till 100% tror jag, jag träffar henne bara en gång i veckan men när jag kommer till henne om hon är inne i spiltan så går jag ju in till henne det första jag gör, hon när jag kommer in så ser jag henne med öronen framåt och allt, och en gång när jag kom in till henne så satt jag mig på kanten och bara roppade på henne lite lätt.. då kollade hon på mig och la ner huvet i min famn, och jag bara kramar henne och pussar henne allt vad jag har, sen kommer det någon och då tar hon oftast upp huvet och äter sin mat. och sen när jag går ut och en annan ska gå in och fixa henne för att han/hon ska rida, då hör man hur dom ryter åt henne och man ser svansen vifta rynt och om man står bakom så ser man hur hon biter i sin spilta, sen nu i torsdags så kom jag till dig, då hade du bitit av hela vägen på ett litet ställe så man såg allt bomull eller vad det är som är innanför väggen.. det är precis där hon brukar bita, och när man känner på det är det is kallt. jag vet inte om det är polly som har gjort det eller om det är personalern som har gjort det eftersom att hennes vatten kopp har frusit och dålig, men det är i alla fall inget kul att se. sen mår jag så bra när jag är på volten och rider till och du är bara glad, det gör mig så lycklig, annars så springer du med världens minsta ryttare och attackerar dem andra hästarna. det är inte så kul att se, jag blir bara ledsen för när visa kommer in, då frågar man vilka dom ska ha. då får man ju svaret '' åh, jag ska ha polly det kommer inte gå någon bra'' det gör mig så besviken, och speciellt när man inte har ridit henne innan och lyssnar på alla andra och inte ger henne en chans! för det är det man måste!

jag ville bara säga i detta inlägg att jag älskar polly otroligt mycket! jag kan inte beskriva dig med varken ord eller bokstäver! jag vet ju att du ska säljas nu, men du kommer faneme få det bättre, du trivs inte på ridskolan och jag förstår dig, det är ingen kul när man äter eller så, så kommer det in ett barn och håller på med dig. du får nästan aldrig vara i fred! men det får ingen häst på ridskolor men endå.

alla säger '' det är bara en häst '' men jag håller inte ett procent med!!! visst, polly är en häst men hon är min bästavän! och förstår mig alltid, och det här kanske låter lite konstigt för er läsare, men jag tror nästan att jag förstår vad hon säger.. och hon vad jag säger..

Polly är mitt allt, om jag inte har henne så kommer jag aldrig att bli glad igen.
för polly kommer alltid att finnas i mitt hjärta!

var tvungen att skriva av mig,
Godnatt!